Skolminnen

Skolminnen av Manfred Johansson, skolstart 1899.

Småskolan som jag först fick kontakt med var inrymd på skolhusets vindsvåning, med endast två fönster på skolans norra ände. Uppvärmningen skedde medelst eldning i en järnkamin i salens södra ände. Detta hade till följd, att de barn som satt närmast kaminen fick det för varmt, medan de barn, som satt vid fönstret fick frysa många gånger.

Min lärarinna i småskolan hette Sigrid Linder och var från Arby församling. Det var hennes första skola. Hon var kvar ända tills hon avgick med pension.

1901 fick jag börja i folkskolan, som var belägen i skolhusets första våningsplan. Skolsalen var där ljus och rymlig med sex stora fönster. Min lärarinna hette Augusta Melén. Det var en liten men sträng och naggande god lärarinna. Det hon inte kunde få in i oss på naturlig väg, försökte hon med käppen slå in där bak. En del av pojkarna vände hon upp och ned på för att, som hon sade, få vettet att rinna ner i huvudet. När vi kom i folkskolan fick vi pojkar utom att hjälpa till med städningen även svara för vedsågningen. Detta arbete med veden skulle kanske i viss mån vara en ersättning för att det ej fanns någon pojkslöjd.

Ja, det var något litet om livet i och omkring min byskola vid sekelskiftet.

Skolminnen av Rune Karlsson 1937-44.

Någon gång i början av augusti 1937 gjorde jag mitt intåg i skolans värld. Tillsammans med mor cyklade jag de fyra kilometrarna från Spaksmåla till Ruskemåla skola för att skrivas in av samma fröken som min mor en gång haft som småskolelärarinna åren 1898-99. Lärarinnan hette Sigrid Linder och var en lärarinna "av den gamla modellen".

Medan vi skolbarn hade ett mycket roligt år 1938 var det dock en allvarlig händelse utanför skolans värld. Det var den stora polioepidemin, som drog fram över Sverige detta år. Ingen i skolan drabbades av sjukdomen, vilken på denna tid kallades barnförlamning. Trots detta ordinerades flera olika saker i förebyggande syfte. T. ex. blev alla skolbarnen en dag befallda att nästa dag medtaga en dessertsked till skolan. På middagsrasten beordrades vi att ställa upp på ett led i småskolans "avklädningsrum", som låg mellan små- och folkskolan. Under hjälp och översyn av de bägge skolfröknarna fylldes vår sked med vitlökssirap, en gulaktig, sirapsliknande och illaluktande "goja". Inmundigandet av denna var obligatoriskt, inga undanflykter fanns. Jag minns inte hur länge denna medicinering pågick men säkert några månader. Huruvida den hjälpte eller ej får man aldrig veta, men skadade gjorde den säkert inte. Denna medicinering sitter kvar som ett av de starkaste minnena från min skoltid, kanske beroende på den vidriga smaken.

När jag började storskolan hade vi redan avverkat två lärarinnor och stod nu inför vår tredje. Henne hade vi redan sett varje skoldag så henne kände vi mycket väl. Hon hette Annie Beierlieb, ett mycket krångligt efternamn att stava till åtminstone för barnen i de lägre klasserna. Fröken Beierlieb var, som man brukar säga, ett stabilt fruntimmer både kroppsligt och själsligt. Hon utstrålade lugn och bestämdhet.

Redan 1919 hade hon börjat sin tjänst i Ruskemåla skola. I fjärde klass blev allt roligare och lugnare än det varit året innan. Fröken verkade mycket gladare. Kanske var hon glad över att slippa så mycket rackartyg, men en annan tänkbar anledning kan vara att hon gifte sig detta år. Hennes man var inte vilken man som helst. Det var självaste brandchefen och f. d. poliskonstapeln i Nybro Viktor Wedell. Han var en stor och reslig person begåvad med en väldig röst med vilken han i sin dag skrämde mången Nybrobo. Han kom ofta till skolan, men jag kan inte minnas att vi skolbarn var rädda för honom. Fröken talade mycket om "min man" och verkade trivas med honom. Fröken Wedell var en föregångare när det gäller aktiviteter. Hon var mycket noga med ämnet gymnastik, och när vi hade ätit av våra medhavda smörgåsar på rasterna var det ingen som fick sitta inne utan alla skulle ut i friska luften och röra på sig. På sommaren sparkade vi pojkar boll och flickorna stod och bollade mot någon vägg. Frökens favoritsport var brännboll, något som vi pojkar betraktade som en flicksport. Vintertid hade vi Iåsen 50 meter från skolan och där åkte vi skidor nästan varje rast.

Några minnen från min skoltid.

Skolklass51
Skolklass 1951. Lärare Annie Wedell. Hon anställdes 1919 och arbetade 40
år i Ruskemåla skola. Hon var en plikttrogen och duktig lärare som vissa år
hade alla klasser åk 1 t.o.m 6.

Aktiviteter i Ruskemåla skola

Det förekom många aktiviteter i skolans lokaler som t.ex. husförhör, syföreningar, vävkurser, söndagsskola och teorilektioner för Nybro Ridklubb.

SöndagsskolaSöndagsskola slutet av 1950-talet

© Interaktivmedia - 2010 - bygdegard.nu